zme – i marcus värld

Här berättar jag min historia om hur det var att bestiga Kebnekaise.

Jag reste till Kebnekaise från Göteborg med min kompis Viktor, vi startade vår resa måndag eftermiddag med tåg till Kiruna med ett byte i Boden. Båda dessa tågen var försenade vilket gjorde att vi kom fram till Kiruna ungefär 1½ timme sena. SJ hade snällt fixat en ersättningsbuss till Nikkaloukta då den ordinarie bussen redan åkt.

Planen var att vi från Nikkaloukta skulle gå 19km till Kebnekaise fjällstation med ett stopp vid LapDonalds för att äta renburgare. Men när vi kom till LapDonalds så hade de redan stängt. Efter flera korta stopp så kom vi tillslut fram till fjällstationen, klockan hade hunnit bli 22 på tisdagen så vi slog upp tältet, såg till att vi fick lite mat i magen och somnade sedan snabbt.

Onsdagen var ägnad att bestiga Kebnekaises sydtopp på 2104 m.ö.h. Vi vaknade till klart väder och såg framför oss en härlig dag med promenad, men kroppen kändes inte som den borde, den var utmattad och seg. Vi åt en ordentlig frukost och gav oss vid 8:30 iväg mot toppen. Vi tog det lugnt och fotograferade naturen enda tills det vid 10-tiden började regna. Redan innan vi kom till första lutningen, Kittelbacken, var vi på väg att vända. Även i Kittelbacken var vi flera gånger på väg att röra oss nedåt igen för att orka gå tillbaka till Nikkaloukta dagen efter. Vi bestämde oss för att ta helikoptern till Nikkaloukta och fortsatte vandringen. Strax där efter upphörde regnet och vi fortsatte upp genom dalen, innan vi begav oss upp för toppen till Vierranvarri så stannade vi för att torka våra kläder och få i oss lite energi.

Upp för Vierranvarri var tungt men gick bra men var nästan påväg att vända när vi såg att nästa topp var så mycket högre(då såg vi inte ens sydtoppen). Vi tog oss snabbt ner mot kaffedalen, där gick vi igenom en bäck och skorna blev dränkta. Detta gjorde att vi åter stannade för att försöka torka kläderna. Sedan började vi vandringen upp för Kebnekaise. Det var delvis snö och brant men när vi väl såg toppstugorna så fick vi ny energi och blev riktigt glada. Vi stannade i 30 minuter vid den nya toppstugan och begav oss sedan den sista biten upp, vi fick åter ny energi när vi såg Kebnekaises sydtopp framför oss. Vi tog oss upp så snabbt som möjligt då vädret var på väg att skifta och vi hade dåligt med sikt. Kl 17:00 den 26 juni stod jag där, på sveriges högsta plats, höjdrädslan slog in när vi tittade åt sidorna och jag satte mig snabbt ner.

När vi sedan kom ner till toppstugan igen så började det regna, vi gick in och satte oss för att åter försöka få kläderna torra och äta upp den sista maten. En timme tillbringade vi i toppstugan innan regnet slutade och vi begav oss nedåt. Vi åkte på rumpan i snön runt 100 höjdmeter ner mot kaffedalen och tog oss sedan upp på Vierranvarri igen. Då slog dimman till och vi såg inte längre än 5 meter framför oss på vägen ner, vi åkte sedan på snön ytterligare en gång för att sedan gå vilse i Kittelbacken. När vi väl hamnade på rätt spår igen så gick det snabbt nerför igen. Med den jobbigaste biten kvar, mot fjällstationen, ingen energi kvar i våra kroppar och skavsår på fötterna.

Väl framme vid fjällstationen tog vi en dusch, varmvattnet var slut och bastun var avstängd. Sedan åt vi ett riktigt mål mat innan vi somnade. Upp tidigt på torsdagen för att boka helikopter då vi trodde att vårt tåg gick vid 14 och vi var tvungna att ta bussen vid 12. Vi packade ihop oss och flög helikopter i 7 minuter från Kebnekaise fjällstation till Nikkaloukta. I väntan på bussen åt vi mat och när vi väl fick mottagning på våra telefoner igen, nästan framme i Kiruna, så konstaterade vi att tåget skulle gå först vid 17.

Vad gör man dÃ¥ i Kiruna under 4 timmar? Vi hade tur för Kirunakalaset hade precis börjat sÃ¥ vi gick runt i Kiruna, lyssnade pÃ¥ lite musik, satt i öltältet och njöt i det fina vädret. Sedan var det dags för tÃ¥g igen, denna gÃ¥ngen via Stockholm och det var nu Ã¥ter försenat vilket gjorde att vi hade 5 minuter pÃ¥ oss att springa genom hela Stockholm central för att hinna med anslutningstÃ¥get. Med slitna ben och tung väska pÃ¥ ryggen sÃ¥ skulle detta aldrig gott, men när vi kommit ett par hundra meter sÃ¥ hör vi i högtalarna ”X2000 mot Göteborg är försenat med 15 minuter”. Vi kände lättnad och saktade ner till gÃ¥ngtempo. Fram till Göteborg kom vi sedan 59 minuter försenade och sÃ¥ skönt det var att komma hem, solen sken och det var varmt och skönt.

Jag kommer troligtvis aldrig mer fjällvandra, det är inget för mig. Men för er som har tänkt att bestiga Kebnekaise så skall ni tänka på följande.
-Tänk på vad ni packar, ha inte för mycket packning, det känns extra långt att gå om väskan är tung.
-Ni behöver inga riktiga kängor, jag hade ett par multisportskor och min kompis gymnastikskor, flera personer på vägen frågade oss hur vi tänkte med det var inga problem.
-Ha ordentlig mat, skit i allt socker och ät långsamma kolhydrater.
-Det är längre och jobbigare än vad ni kan tänka er.
-Ha mer än en dag på er att bestiga toppen så att ni kan välja den dag med bäst väder och inte behöver stressa.