Det har nu gått lite mer än två dygn sedan jag sprang Göteborgsvarvet för första gången i mitt liv. Benen är fortfarande sega och nedan kommer jag ge min syn på tillställningen.
Solen sken och termometern visade 26 grader, det är en temperatur som är alldeles för varm för att springa i för min del. Så jag höll mig i skuggan så mycket som möjligt innan start och försökte även att springa i skuggan under loppets gång.
Det gick mycket långsammare att springa än vad jag tänkt mig, och det var mycket jobbigare. Min förhoppning var att komma i mål på 1:40 men det slutade på runt 2 timmar. Längs med hela banan låg det löpare utslagna av värmen och skador.
58 200 hade anmält sig, 38 000 kom till start. 1200 av dessa (dubbelt så många som förra året) kom aldrig i mål, av dessa 1200 fick minst 100 uppsöka sjukhus pga uttorkning.
Göteborgsvarvet är en riktig utmaning, och till nästa år ska jag absolut träna mer och förhoppningsvis slippa ont i knäna och kramp i vaderna.
